EM

Som jag berättade tidigare skulle jag och Madde åka iväg på vårat första EM men som och skulle bli våran sista tävling. Vi bilade ner til Danmark tillsammans med Jonathan och Sofia från Eskilstuna och stannade bland annat på gränna och köpte polkagrisar :D När vi väl var framme började vi göra oss i ordning med 2 lager spraytan. Jag skulle tävla dagen efter i freestyle och singel så håret krusades och naglarna sattes på. När frisyren var på plats väntade bara sängen och en ny spännande dag skulle komma.

Torsdag: Vaknade på morgonen med ett lugn i kroppen. "Det här kommer bli en fantastisk dag", tänkte jag. Gick upp för att sminka mig (det är inte helt lätt att få på lösfransar kl. 6 på morgonen med grus i ögonen ska ni veta) och äta frukost sen gick vi till arenan som låg 5 minuter från hotellet. Dagen skulle börja med freestyle så det var bara att värma upp och testa lite olika volter. Tävlingsdräkten på och nu var det dags. Det började med kvartsfinal. Där ifrån gick jag vidare till semi. Nu stog jag spännt och väntade på resultat. På något sätt ville jag inte komma vidare. Det var så lite vila mellan ronderna. Jag var trött i kroppen, det fanns ingen luft i salen och man svättades floder. Men det var ju ändå lika för alla. Och när jag väl läste mitt namn som en av finalisterna, kom ett glädjetjut utan dess like. Nu fanns det inget annat i huvudet än att jag självklart skulle göra mitt bästa! Och det gjorde jag. Jag gick in och hade roligt, klarade alla mina volter och var nöjd med min insats. På min sista freestyle tävling blev det tillslut en fjärde plats. Jag missade pallen med en placering men jag är inte bitter. 4a på EM.

Efter detta var det dags att byta om och ladda om inför singeln. Jag var galet taggad. Nu gällde det. Allra sista tävlingen. Jag åkte ut precis innan kvartsfinalen och hamnade på en 23 plats av 80 startande. Jag var så besviken. Man vill ju alltid komma bättre. Efter några tröstande kramar från Madde var jag snart på banan igen. Imorgon väntade en dags ledighet innan det var min och Maddes tur att visa vad vi går för.

Fredag: Ledigheten bestog mest av att heja på de andra svenskarna som tävlade och att göra i ordning oss själva inför paren. När vi var klara vankades middag på en pizzeria utanför stan. Sen hem för att få skönhetssömnen.

Lördag: Vaknade utav Elvis stämma. Idag kan inget gå fel. Båda var glada, lite nervösa. Men det hör väl till. Vi sminkade oss och åt frukost. Skrattade och längtade tills det var våran tur att få stå på tävlingsgolvet en sista gång tillsammans.

Efter många timmars av väntan sittandes i våra tävlingsdräkter var det äntligen våran tur. Första omgången kändes helt okej för båda. Andra omgången var ännu bättre och självförtroendet höjdes. Nu var det dags för kvart. Men där tog det stopp. Vi ville verkligen till semi. Men att hamna på en 17 plats av 55 startande par måste vi vara nöjda med. Vi avslutade alla våra tävlingsår med att vara Svenska mästare och placera oss som Sveriges bästa tjej-tjej par på EM.

Nu är alltså alla år av denna livsstil över. Det kommer kännas tomt. Men nu väntar andra utmaningar. Det är dags.