Barnvagns-kidnapparen!

Satt kvar i skolan idag efter mina två lektioner jag hade på morgonen och gjorde nästan klart projektplan på UF, ni vet nog inte va de är så skitsamma, vi ligger väldigt mycket efter iallafall. Jag skulle slutat vid 10.30 men satt kvar till 15 för att jag skulle få klart svenska uppgift också. Blev ändå inte klar så fortsätter nu. Tog bara en liten paus precis. Efter jag blev utkörd från biblioteket (Inte för jag misskött mig, utan för en liten människa sprang runt och skrek: Ja det är bara för de här å flytta sig för vi har bokat ALLA datorer, med jätte arg röst) Så jag, fort som attan stängde ner mina arbeten jag hade uppe och skyndade mig ut.

Jag ringde till Daniella för att höra om jag kunde vara hos henne tills dansen började, och det kunde jag men hon var hos sin mormor men skulle aldelless precis åka där ifrån, så vid 15.30 var jag hemma hos dannis och ringde på dörren. DÅ öppnar lillasyster Mikaela och säger: Dannis är inte hemma, direkt när hon såg att det var jag. Nej jag vet sa jag och gick in samtidigt som jag berättade att hon skulle komma snart!! Notera: Snart!! En kvart gick och ingen Danniella kom, en halvtimma och tillslut 45 min. 16.15 var jag så hungrig och ingen Daniella hade kommit, så jag tog mig friheten att kika i deras kyl (Dannis mamma var hemma). Där hittade jag först en kastrull med mos, sen kom Helena och visade mig var det fanns kött och bea-sås! Haha Yay tänkte jag, vilken festmåltid. Jag värmde maten och började äta. Ca 15 miuter senare kommer Dannis innan för dörren och jag berättar händelsen och hon skrattar bara!

Nästan direkt gick vi ner till stan för att gå till dansen och på vägen står det en kvinna vid bankomaten med sin barnvagn halvt bakom sig. Jag går förbi helt vanlig och plötsligt märker jag att någon drar? i min väska samtidigt som barnvagnen rullar med. Snabbare än blixten tar kvinnan ett fast grepp om sin barnvagn och jag vänder mig om. Jag har några band på min väska som hänger och de hade fastnat liksom mellan handtagen och själva ligg-grejen på vagnen så vagnen började åka med mig. Hon todde nog det var en kidnappare som skulle sno hennes unge, för såna där snabba reflexer har jag nog inte sett hos någon förut. Helt förvånad och inte riktigt med på vad som hände säger jag "Förlåt mig", försöker lirka mig loss och går iväg för att tio meter senare brista ut i asgarv, ojoj, det var det mest pinsamma på väldigt länge, men riktigt roligt var det också!

Efter denna traumatiska händelse hade jag dans i två timmar, och det var inte svårt att börja brista ut i skratt där heller inte. Ett gott skratt förlänger livet som man säger!

Jag mår så fruktansvärt bra nu, speciellt när jag bara umgås och omringas av de vänner som gillar mig för den jag är! Puss på er! Ni är underbara!

<3